seychellesfm.com

Jag har hittat lite fantastiskt vackra smycken på nätet här nu helt nyligen som jag bara måste ha. Främst är det ett par sanslöst snygga örhängen som väckt mitt habegär. De är gjorda i någon relativt ny och okänd metallegering som liknar platina. Nästan lika magiskt vacker och hypnotisk också men avsevärt billigare. Det bara är så att jag måste ha de här prylarna så snabbt som möjligt. För det måste nästan vara så att, tyvärr får jag ändå säga, fler upptäckt de här smycken om jag inte slår till snart finns risken att de tar slut helt och hållet. Något som skulle innebära en smärre personlig katastrof för min del, det är helt enkelt inte acceptabelt. Jag är till och med beredd att gå så långt som att sälja vissa grejer som jag nu har i min ägo för att kunna lägga vantarna på de här föremålen, så snygga är de.

Jag har på gamla dagar lagt om min livsstil ganska så radikalt. Det är i varje fall fråga om en radikalt förändring för mig. Jag har nämligen börjat träna hårt och disciplinerat på gym, flera långa och tuffa pass i veckan, något som jag ansett vara helt och hållet otänkbart för mindre än ett år sedan. Men det är aldrig försent att ändra sig och det går liksom inte att komma ifrån att jag mår avsevärt mycket bättre nu, är piggare och mer energisk och orkar mer med saker nu än innan jag började. Mycket goda resultat överlag alltså. Fast på ett område är jag onekligen en smula besviken. Mina muskler tycks inte växa nämnvärt hur hårt jag än kär. Jag kan i varje fall inte se någon uppenbar skillnad med blotta ögat. Kanske är man tvungen att äta någon form av kosttillskott för att få igång rejäl muskeltillväxt, jag misstänker nästan det.

Jag kollar efter flyttfirmor på nätet för det är något som jag är lite intresserad av med tanke på att en kompis till mig ska flytta snart och jag vill ju gärna hjälpa till så mycket som möjligt för jag är nämligen väldigt glad över att min kompis ska flytta hit nu för hon bodde ju så himla långt borta förut och det kändes inte alls bra att vi sågs så sällan men det blir ju så när man bor långt bort från varandra men nu ska hon i alla fall flytta lite närmare och det uppskattar jag verkligen kan jag ju säga. Jag behöver bara hitta en bra flyttfirma så at hon kan köra hit alla sina grejer till lägenheten. Hon har hittat en väldigt bra lägenhet förresten och jag har varit och tittat på den och jag blev nästan lite avundsjuk om jag ska vara helt ärlig.

Det kan ju inte vara lätt att ha dålig hörsel men det är ju bra att det finns hörapparater i alla fall för annars skulle det inte gå att prata med min mormor över huvud taget för ibland när jag ringer henne så har hon sin hörapparat på och då blir det inte mycket till konversation över huvud taget och man undrar ju hur mycket av det jag säger till henne som hon egentligen förstår för det verkar ju inte vara mycket i alla fall. Men nu är det så att jag ska ringa till min mormor igen och jag hoppas verkligen att hon har på sig sin hörapparat för annars kommer jag att be henne sätta på sig hörapparaten för annars är det liksom ingen ide att prata för hon låtsas ju bara att hon hör vad jag säger och svarar på fel frågor och så vidare.

Jag är lite villrådig och uppgiven just nu. Det nämligen så att en person som står mig väldigt nära fyller år snart, nämligen Eeben (holländskt namn ursprungligen har jag för mig) som är gift med min farmor sedan drygt tjugo år. Han har alltid varit så grymt snäll och varit som en perfekt farfar fast han egentligen inte behöver och det inte heller förväntas av honom då han dessutom har fem egna barnbarn. Men karln är helt enkelt så genomsnäll man kan bli och dessutom väldigt roligt att umgås och han är perfekt för min farmor som är några år äldre och lite krassligare. Helst av allt hade jag velat åka upp och hälsa på och umgås och så men det är dessvärre inte i möjligt i år då jag har sjukt mycket att göra på just nu. Men något måste jag göra, kanske skulle jag skicka blommor, en stor bukett eller kanske någon cool krukväxt. Nu har jag ordnat med en present också men den vill jag helst leverera och lämna över själv.

Jag är så glad idag varför kanske ni undrar jo jag och Anna kommer att åka till Thailand i februari nästa år en resa som vi pratat om nu ett par år och som äntligen blir av. Jag har aldrig varit utanför Europa tidigare så det känns riktigt spännande att se något helt nytt. Anna har varit tidigare i Thailand så hon har lite koll på var vi ska bo och vad som är bra att tänka på innan vi åker dit. Jag måste kolla om jag behöver någon sorts vaccination innan vi åker har inte riktigt koll på vad jag har vaccinerat mig mot, jag vill inte riskera att bli liggandes sjuk i någon bungalow kan inte tänka mig att det är en så kul upplevelse. Jag har en vän som var med om det när han reste runt i Vietnam och han beskrev det som en nära döden upplevelse.

Ibland händer det saker runt mig som jag inte riktigt händer med i riktigt just nu har jag gjort en ny upptäckt och det handlar om vårdcentral och namnbytet till hälsocentral. Eller jag vet inte om det har skett ett namnbyte det kanske alltid har funnits men när jag häromdagen skulle boka tid hos min vårdcentral så stod det hälsocentral på deras hemsida. Vad har hänt är det jag som inte riktigt hänger med här, när hände detta frågar jag mig nu. Vad beror namnbytet på undrar jag, några av mina vänner visste inte heller om det och ställde sig lika frågande som jag. Ju mer jag funderar på det så får jag en känsla av att det kanske är så enkelt att hälsa låter lite trevliga och mer positivt än ordet vård, men läkare måste vi besöka sedan under vilket namn det går tror jag kanske inte har så stor inverkan. Tiden får väl utvisa vad denna förändring kommer att medföra.

När hösten närmar sig och sommaren känns avlägsen har jag en förmåga att alltid drömma mig bort och tänka på sommaren som har varit. Jag vet inte varför för det gör det inte enklare att stå ut med höstmörkret när man går i sådana tankar. Just nu går mina tankar till huset i Spanien som jag och några vänner hyrde under två veckor i somras. Det var nog en av mina bästa semestrar som jag haft på länge. Huset som vi hyrde låg uppe i bergen och var över 150 kvadratmeter stort och från den stora terrassen hade vi en fantastisk utsikt. Det var på terrassen som vi spenderade vår tid mest, här badade vi i en underbar pool på dagarna och på kvällarna åt vi vår middag där och drack vin långt in på småtimmarna. Under de två veckor vi var där lämnade vi knappt huset mer än när vi var tvungna att fylla kylen med mat och vin.

Jag funderar på att investera i någon form av solskydd. Det är nämligen så att solen börjar ösa in i mitt sovrum redan klockan fem på morgonen så här års och jag står inte ut med det. Skaffa persienner, kanske någon skulle säga. Nej, säger jag, persienner är fula och känns lite sunkiga. Jag lutar snarare åt att skaffa någon form av markis. Det blir förstås avsevärt dyrare, den saken känns relativt säker. Men jag anser nog att det värt de pengarna för att få ett fullgott skydd mot störande sol. Dessutom finns det väl ganska många firmor som sysslar med solskydd Stockholm, vilket borde innebära hyfsad konkurrens och därmed relativt bra priser. Jag föreställer mig i varje fall att det borde ligga till på så vis. Men jag ska förstås kolla upp saken lite noggrannare innan jag fattat något beslut i den här frågan, för jag har ju inte hur mycket pengar som helst.

Jag har funderat mycket på det här med plastikkirurgi på senare dagar. Det är så att jag inte är helt nöjd med vissa detaljer i min fysiska uppenbarelse (jag vill dock inte gå in på vilka eller vad det rör sig om) och känner att det nog börjar bli dags att jag korrigerar dem. Samtidigt har jag någon form av luthersk ok som tynger min axlar och säger att man minsann ska vara nöjd med det man tilldelats av naturen. Att det bara är personer som skadats svårt vid exempelvis bränder eller liknande som har rätt att använda sig av plastikingrepp för att ställa allt till rätta igen. Men det är en ganska otidsenlig inställning i dag och inte något som jag egentligen skriver under på ett mer logiskt och medvetet plan. I och för sig är det nog hälsosamt att ha vissa funderingar och en naturlig skepsis inför större ingrepp som de jag går och funderar på.

Jag har blivit otroligt sugen på att köpa en ny klocka. Eller närmare bestämt ett armbandsur av synnerligen exklusivt slag. Det är nämligen så att jag alltid har gillat klockor, stilrena coola klockor. Men det är först på senare tid som jag egentligen varit i närheten av att ha råd med lite roligare märken och modeller. Missförstå inte nu bara. Jag är inte svinrik direkt och har knappast råd med något i stil med Audemars Piguet vars ur kan gå loss på flera miljoner kronor, deras absolut billigaste grejer börjar på runt hundringen (hundratusen alltså) om jag inte missminner mig. Men även om jag inte har råd med sådant överdåd vill jag ändå unna mig riktig bra kvalité. Det kan jag i dagsläget, allt handlar nämligen om hur man prioriterar. En del vill flänga runt på resor i tid och otid eller köpa nya bilar hela tiden. Min grej är klockor.

Ibland kan det vara något av en pärs att åka bil med sitt eller sina barn. Åtminstone om man är ensam vuxen i bilen. Det blir lätt något moment för mycket på en och samma gång. Med barn som är hungriga, trötta möjligen uttråkade eller på annat sätt något mindre välartade för stunden krävs närmaste en övermänsklig simultanförmåga av pappan eller mamman bakom ratten. För vad tar man sig till om och framförallt med ett barn som lyckas kravla sig ur bältet till sin bilbarnstol? Rymningsförsök och allmänt trilskandet av just den formen är nämligen ett förhållandevis vanligt förekommande problem med barn i en viss ålder, vågar jag påstå. Faktiskt alldeles oavsett fabrikat och modell av bilbarnstol . Tillräckligt envetna ungar i trotsåldern har fenomenal, närmast houdinisk förmåga bryta sig ur de tillfälliga bojor vi föräldrar beslår dem med. Den här utbrytarförmågan har sin enda mosvarighet i illbattingarnas systematiska, lika skickliga, benhårda och konsekvent tillämpade motstånd mot oss arma föräldrars strävanden att baxa ner och i dem i ändlöss räcka av overaller, långkalsonger, säkerhetsbältet, mössor, skor och strumpor. Men skämt åsido. Allvarligast är det så klart om ungen smiter ur bilbarnstolens säkerhetsbälte under färd. Händer detta har man (om ensam) inget annat val än att stanna till vid vägkanten, undersöka hur hårt man spänt fast den arma ungen, kanske lossa något och sätta fast igen. Ibland försöker barnet ta sig ur p.g.a. att bältet sitter på tok för hårt. Men inte sällan grundar sig utbrytningsförsök i ren tristess. Man kan helt enkelt inte köra lika långa pass utan paus med barn bilen, alldeles oavsett komfort, bilbarnstolens duglighet och så vidare.